Detta inlägg är publicerat på min irl blogg och riktar sig inte till några av er, ville bara publicera det här med, för att få ut min ilska, min besvikelse och mitt hat. ~ Haley
Att inte hälsa, att kolla snett på människor, att döma folk för hur de är, att inte visa att man känner en person bara för att man i dennes ögon inte anses vara lika cool och häftig, lika ung och dum.
Det har hänt ofta att jag vuxit ifrån mina närmaste kompisar, men inte så illa så att jag inte kunnat umgås med dem för att vi är för olika och verkligen inte kommer överens. De jag känt längst är oftast de vännerna jag kan vara mig själv med, de jag kan skratta och gråta med, de jag känner mig bekvämast med, fast vi inte har samma intressen eller åsikter så är vi fortfarande vänner, även fast man bråkat, blivit osams, kommer man för alltid vara vänner, barndomsvänner, hälsa på en när man möter en, oavsett vad. För en äkta vän byter inte ut vänner, de hälsar oavsett vad, en som man kan prata med oavsett hur länge sen det var, där samtalen är naturliga och inte stela.
Idag var jag nere på stan för att min lillasyster ville ha med mig och köpa VS parfymer, så nu har jag två till. I alla fall så stöter jag i en gammal barndomskompis, vi har umgåts från och till sen vi var riktigt små. Vi har alltid kunnat prata osv. Men denna person har vuxit ifrån mig något enormt. Från att i fredags hälsa på mig glatt till att idag ignorera mig som om jag var luft, osynlig, ingenting. Fast man själv hälsar.
Tycker att det är så jävla patetiskt. För att man hittat nya vänner som anses vara häftigare än mig. Jag själv vet vad jag vill, hur jag ska leva mitt liv, och jag har valt att ta avstånd från denna människa nu. Det sårar något enormt när man ignorerar någon man några dagar tidigare, när man var ensam hälsat glatt på. Patetiska människa säger jag bara. Men jag tänkte mest skriva ut detta. För jag vill aldrig mer tala med personen, det räcker nu, jag har mycket bättre vänner som bryr sig om en.
"Ofta jag missar bussen med några sekunder. Och ofta man är så jävla dum i huvudet så att man bara går och ändras så fort liksom..."
"Fast skit i det liksom. Jag har i alla fall riktiga vänner som jag vet stöttar mig i vått och torrt. Fan vad jag hatar när folk ändras..."
"Så jävla fort så att man verkar helt jävla patetisk i deras ögon. Fast jag är fan så mycket bättre än den idioten. Tack och hej!"
När jag är upprörd använder jag kanske inte alltid världens bästa ord eller uttryck. Men med detta skrivet och visat för allmänheten kan jag nu lägga detta bakom mig. Jag går med spikrak rygg, huvudet högt och är stolt över mitt val. För nu vet jag vilka som är mina sanna vänner. Tack!
Och så avslutar vi inlägget med världens bästa katt, kramar ♥
2 kommentar(er)
