– Jag blev tvungen att säga till barnen att: ”Vet ni, jag tror inte det kommer någon till er födelsedag.” Det var givetvis oerhört jobbigt att säga som mor, säger Marianne Smedholen till VG." - Aftonbladet
Åh jag blir så otroligt arg när jag hör om denna och liknande händelser. Hur blinda föräldrar kan vara och att tretton jävla personer kan strunta i att dyka upp på ett kalas för en åttaåring! När jag var åtta bjöd jag lika många, och så gott som alla kom. Det är nästan alltid nån som inte kan komma. Men om det är 13 stycken märker man tydligt att något inte står rätt till för dessa barn som råkade ut för detta. Jag blev ledsen bara av att läsa om det.
Kanske är det för att jag själv vet hur det är att vara ensam utan att man vill vara det. Hur hemskt det känns att alla vänder ryggen åt en, barn som vuxna. Att ingen märker vad som verkligen händer. Att ingen märker fast folk sitter och sparkar på ens stol, kastar sudd på en och skriver fail på teckningar man själv har gjort.
Det skönaste är nog när man inser att man inte är den nedtryckta som inte är värd någonting. När man inser att man faktiskt är den som är helast, den som kommer inse först hur man ska leva sitt liv. All jävla skit som ens uppväxt består av. Alla jävla människor som faller i bitar på grund av att barn inte får rätt uppfostran hemma och mår dåligt. Att de inte lär sig att de INTE ska trycka ner de som är starka. Att de inte ska ta bitar från de som är hela.
Om jag skulle fått vara den starka hela vägen skulle jag aldrig behandlat någon som andra har behandlat mig, jag skulle inte visa något hat fysiskt.
Sen hände det en sak förra veckan, mot en i min klass. Han började nån månad senare än alla andra och han är uppfostrad till att försöka vara bättre än alla andra. Och det har många svårt att acceptera. Ja, han har gjort mycket fel under första terminen i ettan. Han har skrattat åt de som fått sämre betyg än honom och verkligen velat visa att han är "bättre" än alla andra, och det är därför han inte blivit lika accepterad som de andra i min klass. MEN på matten i onsdags skulle vi fylla i en enkät och han började argumentera emot att rektorn berättade vad det handlade om, och det var bara han som tyckte så. Vi andra höll med vad rektorn sa. Han har svårt att acceptera andras åsikter. Men så är det någon som börjar säga emot, och så fortsätter en annan att göra det, och någon annan skrattar. Det blir liksom alla mot en, och då blir han arg och säger håll käften.
Själv satt jag längst bak, helt jävla chockad över vad som pågick. Det lugnar sig, men precis innan alla går ut från klassrummet slår han som "alla" gick emot till han som skrattade på käften. Och då började all jävla skit att riktas mot honom. Enligt någon var han dum i huvudet, enligt någon annan var han psykiskt störd, hade någon sjukdom, var två olika personer o.s.v. Snälla, bara för att ni inte gillar honom BEHÖVER NI INTE gå på honom, det var fler som gjorde fel i situationen. Jag borde ha reagerat medans jag ändå var där, inte 12 timmar efter, och jag borde skrivit detta tidigare. Jag har svårt att acceptera honom jag också, just för att han är så olik mig, men man kan fan inte säga att han har någon jävla sjukdom bara för att han blev arg. Vad skulle ni gjort i samma situation? Skulle ni ha stått där som ett fån och bara tagit in hur jävla mycket fel du gjorde?
Gud vad händer med detta samhälle. Trodde man var mogen nog att fatta vad som är rätt och vad som är fel, båda sidorna. Jag önskar jag var jävligt modig och kunde säga precis vad jag säger nu framför hela jävla matteklassen. Alla ettor i natur. Men icke.
Det jag vill med detta inlägg är att ni måste se vad som händer, inte bara stänga allt ute. Hur hatisk personen än är mot dig. Det går. Man kan bryta igenom skalet på alla. Vem som helst.
Och NEJ. Ingen del av inlägget är riktat till någon på SSO. Jag ville bara skriva av mig, och samtidigt påminna mig själv om vad som är rätt och vad som är fel. Du känner inte en person bara för att du sett en sida av personen. Du känner hen när du sett hen både glad och arg, ledsen och frustrerad, irriterad och lycklig o.s.v.
Men med detta säger jag godnatt. Och tack till er som läste ♥
1 kommentar(er)
